Alldeles precis nu bäljde det ångest över mig..

Undra varför det var menat att just jag skulle bli så förbannat misslyckad? Fast samtidigt är det alla människor runt om som får mig att känna mig misslyckad. Satans fucking jävla Sollefteå. Det enda folk kan roa sig med är att snacka skit om andra. Tack och lov gör jag knappt det, för jag bryr mig verkligen inte plus att jag vet att det inte är så jävla roligt att ha rykten jagande efter sig.

Visst, jag klantade mig till TUSEN sista dagen i Bulgarien, men måste jag fortfarande behöva äta upp det? Jag har lärt mig "Somna aldrig i nån annans rum natten innan du ska hem". Jag behöver inte få det smetat i ansiktet. Jag behöver inte veta att det finns dom i min mammas ålder som snackar om vad jag gjorde,

"I Sollefteå finns det en så himla oansvarig 18årig tjej...." osv.

Fast grejen är den att det är så folk funkar här, och trivs jag inte med det får jag väl flytta till Stockholm eller nåt där jag verkar vara mer lik människor.

"Marre, du är fan ingen norrlänning, du ska bo här i Stockholm. Här gör alla värre saker än dig och ingen bryr sig." - Nicke

Men det som stör mig absolut mest egentligen, det är att folk jämt överdriver allting. Fick jag berätta MIN version, om folk skulle försöka se det ur MIN synvinkel, då skulle det nog inte vara det roligaste samtalsämnet. Och samtidigt känner jag inte att jag behöver berätta min version för alla.

Kom och tigg om förlåtelse när jag har köpt ett paradis och är president över det! Pfft...!

Fuck the fucking fuckers