Yey.

Min absolut första dag som arbetslös... den ägde.

Klev upp 11, käka frukost, fyllde iPoden med musik, la mig i solen, stekte, Mimmi ringde, jag for till stan, muppade omkring där med Mimmi och Toffe, for hem, låg på studsmattan med Nina, åt god mat, kollade på tv, satt mig här.

Kanoners! Dock tror jag att jag kommer bli less på det i längden ^^,

Har inga planer hr imorron heller, men jag ska nog försöka få Emelie att göra blonda slingor på mig iaf :D

Det är galet, så jävla galet att jag inte kan fatta det... och det känns inte lika roligt när det väl hände, som alla dessa år man har gått och längtat. Vad händer nu? Min enda fasta inkomst försvinner, alla vännerna kommer skingras åt olika håll (kanske även jag?) och den stora tryggheten som skolan faktiskt gav är som bortblåst. Jag kommer aldrig sätta min fot där igen som studerande. Och min klass då, jag kommer aldrig mer tvingas följa med Louise ut och röka en svinkall vinterdag, inget mer planerande med Jeanette och inget mer garvande med/åt Peter. Dom var också en trygghet. Samma som Conny, den bästa läraren nånsin.. han fanns alltid där för en och var positiv och stöttande.

Känns ju hemskt att erkänna med tanke på hur mycket man gnällt under alla dessa år - men jag kommer sakna skolan grymt mycket.

Nu hoppas jag bara att livet bjuder på nåt riktigt, riktigt gött. Dock har jag inte en aning om vad det skulle vara.. jag har ju ingen som helst aning om vad jag vill göra med mitt liv ens. Kanske bara ska sätta mig i bilen och hoppas på att jag kommer till nåt ställe där jag trivs. Men det jag vet är iaf att jag kommer måsta vänja mig vid att jobba. Tråkigt, men jag måste tamigfan.

Aja, nu ska jag nog sova... börjar bli uttråkad.