Älskade, älskade MoDo! Då blir det Swedbank med Jocke imorron igen då ;)

Men söööööööt.

- Hej, jag heter Nånting (kommer inte ihåg vad han sa) och söker Marianne.

- Ja, det är jag det.

- Jag ringer från (nåt sjukhusgrejs).. Cancer och diabets är ju två sjukdomar som börjar bli mer och mer vanliga här i Sverige, det är väl sjukdomar du känner till antar jag?

- Ja..

- Så jag hade hoppats på att du ska hjälpa oss att få forskning att gå framåt..

- Jaha, på vilket sätt?

- Ja att bidra med pengar till forskningen.

- Ja.. Alltså, min mamma bidrar med massa pengar till alla möjliga saker.. Så jag tror det räcker så.

- Din mamma? ... Du är inte typ 50-60 år då?

- NÄE, vaddå låter jag som det?!

- Ja...

- Men jag är förkyld!

- Men det är du som är Marianne?

- Ja?

- Ne men jag menar, det är ju bara gamla människor som heter Marianne.

- Jasså, du säger det?

- Ja..

- Jag är 19!!!

- Men jag kanske borde ringa när din mamma har kommit hem då?

- Det är nog ingen idé att du gör det.

Jag kan va ärlig, jag kan va härlig
Jag kan va bättre än bra
Hur svårt kan de va?
Jag kan va fattig, ja kan va rik
Bara jag e de med dig, hey ey

För jag gör vad som helst
Nu när jag blivit frälst
Av de du sa
Mina knän sviker mig
Varje gång jag ser dig
Här e jag

Jag kan va din och stanna hela natten
Jag kan va farlig, kan ta de varligt om du vill
(Här e jag) Se mig, hör mig, rör mig
Hur svårt kan de va?
Jag kan va din, va värsta hjärtattacken
Klappa din katt, jag kan göra allt och lite till
(Här e jag) Se mig, hör mig, rör mig
Hur svårt kan de va?

Inget i världen kan få dig att ångra dig
Du behöver mig
Ja kommer förfölja dig tills du blir min
För här e jag, se mig, hör mig, rör mig
Hur svårt kan de va?

HUR KAN MAN GÖRA EN SÅN LÅT? Usch och fy för texten, värsta någonsin. vara helt jävla galen bara för en kille. Exakt att bli så desperat är det jag lovat mig själv att aldrig bli :P Jag menar " Ja kommer förfölja dig tills du blir min "

Stört! När han lämnar dig för en annan då? Bortkastat :)

Nu vill jag ha vår och ingen jävla snö!!!

Har lagt märke till hur många som vill kunna leva på bloggandet. Jag förstår dock inte varför. Okej, dom kanske älskar det men skulle man inte bli otroligt uttråkad tillslut? Och det skulle ju förmodligen inte funka att livnära sig på hela livet. Får man så pass många läsare att man tjänar pengar på det (verkar ju ändå finnas ett antal såna fall) så tycker jag inte att man ska sluta jobba för det. Tänk att ha ett jobb och dessutom tjäna på bloggen, det skulle ju bli massa pengar ;P