Jag kan beskriva gårdagen med ett ord: Chockad.

Var på jobbet som vanligt, och hade ganska kul. Väl hemma bytte jag om för att dra till Ronnie och hämta en viktig flaska. Pratade med Toffe på vägen och körde på. När jag näst intill var i Kramfors fick jag sms av Ronnie där det stod "Ring". Så jag ringde upp han och han sa åt mig att Tony skulle med. Enda problemet är att Tony bor i Kyrkdal så det var bara å vända för att hämta han... På väg mot Kramfors igen (trodde jag) säger han att han inte ska till Ronnie utan nånstans långt bortanför Nyland. Jahapp.

Jag - VA?! Jag trodde du skulle till Ronnie?

Han - Nej, men jag betalar naturligtvis.... i natura.

På vägen tillbaka från ingenstans till Kramfors var det vääldigt halt. Men eftersom klockan hade hunnit bli 23 så körde jag väl "ganska" fort ändå.. Det lustiga var att jag och Tony hade diskuterat att det är bra att kunna sladda utifall att man skulle få en oavsiktlig sladd nångång. Och vad fick jag? Jo en sladd... jag blev lite nervös med parerade den. Sen nåt som jag har lärt mig nu är att det tydligen alltid kommer en eftersladd. Och den blev enorm. Jag hade inte en chans att parera men försökte så gott jag kunde ändå.. när jag insåg att jag skulle fara av vägen tryckte jag bara allt jag kunde på bromsen. Jag trodde seriöst att jag skulle dö. Jag for av vägen på andra sidan vägen, baklänges, så bilen var helt vänd mot det håll jag kom ifrån. När jag stod silla var det enda jag tänkte på att försöka hitta varningsblinkersen, men utan resultat. Jag bara satt där och tittade på lastbilen som for förbi... tur att jag inte for in i den. Sen såg jag träden, tur att jag missade dom också.. Det stannade två trevliga damer, eller vad man ska säga, och hjälpte mig. Dom berättade att den där sträckan tydligen är en riktigt oturssträcka. Jo tack. Dom frågade om jag kunde ringa nån som kunde hjälpamig dra upp bilen eftersom jag inte på nåt sätt kunde köra den därifrån, men det hade ju tagit hur lång tid som helst för mamma och pappa att ta sig dit så dom ringde nåndom kände istället. Han kom dit och konstaterade att det var en stor risk att bilen skulle tippa om man skulle dra upp den men framdelen först. Tillslut stannade det en tredje bil med en yngre kille i, som dom tydligen också kände. Dom hjälpte mig få upp bilen, jag tackade som fan och så drog jag vidare till Ronnie för att göra det som var planerat från början, hämta min förbannade flaska.

Bilden visar kanske inte perfekt hur illa det var... men jag vet. Och jag tänker aldrig köra där igen!